de nog de som kallas kärlek.
mitt liv går runt i cirklar.
dåligt, sen underbart helt plötsligt och så dåligt igen.
det är inte riktigt dåligt
men ja själv känner att det inte går så bra
asså jag har inte skrattat som jag brukar göra.
ja har inte varit vild på typ hur läge som helst.
typ en vecka elr mer.
asså jag brukar vanligtvis skratta åt allting
men nu för tiden har allting blivit så tråkigt, asså jag kan inte ens jobba på lektionerna
de för många tankar som flyger runt, och på rasterna är
jag mest i min egen lilla värld o ja glömmer saker så jävla fort.
jah tänker bara på en enda grej.
de helt sjukt, fast de känns ändå som om det här är något jag väntat på.
att allt det ska hända... har jag verkligen väntat på det ?
ja, det har jag nog...
de finns en underbar människa i mitt liv
och så fort människan kom in i mitt liv så blev allting annorlunda.
de helt sjukt att korta sunder kan ändra så mycket på ens liv.
jag känner mig så lessen, rädd, orolig och allt möjligt hela tiden.
men de e nog det som kallas kärlek...
det gör riktigt ont att kämpa, fast jag ska fan inte tappa hoppet.
never....
// Vanessa... <3
